FoodFriends

Simmande grisar och en italiensk slaktare

Ordet ”sellout” kommer inte ofta ur min mun. Jag tycker att folk skall få göra som dom vill och att andra inte skall tycka så mycket om det. Men ibland dyker det upp tillfällen som gör en riktigt ledsen. Och nu verkar det ha hänt. För er som sett Netflix succén Chefs Table senaste säsong, nummer 6, så missade ni säkert inte det vykortsvackra avsnittet om Dario Checchini och hans restaurang och ”butcher shop” Antica Macceleria. För er som inte sett det eller har koll på slaktaren från Panzano kommer här en liten recap;

Dario är åttonde generationen i en slaktarfamilj från den lilla byn Panzano på en av de högsta kullarna i Chianti, Toscana. Han ville egentligen bli veterinär och ta hand om djur, men när hans pappas gick bort var Dario i artonårsåldern och fick vända hem och ta över butiken. Åren gick och butiken blev en restaurang som blev bättre och bättre allt eftersom gästerna blev fler och allt mer frekventa.

Genuint och generöst

Jag har besökt både butiken och restaurangen flera gånger under åren som gått och kan bara säga att där finns en känsla av äkthet och kvalité. Dario är underbar i sitt ödmjuka och avklädda sätt. Speciellt om man haft möjlighet att hälsa på under lågsäsong. Servicen är lite mer lågmäld och lite mindre show vilket jag verkligen uppskattar. Man trängs inte lika mycket med stela turister från Skandinavien som inte är vana vid den typ av interaktion som krävs av Darios personal. Man behöver inte heller föra ett krystat samtal vid långborden med de asiatiska turisterna som tagit bussen från Florens för en middag på Antica Macelleria. Köttet är såklart mycket välgrillat och smakar utsökt, även om det inte alltid är så lokalt som många vill tro. Vinet passar bra till maten och olivoljan, inredningen, känslan och omhändertagandet är nästan alltid av högsta klass.

Bahamas…?

Så tänk då hur man reagerar när man läser att Dario öppnar ”Carna” på Bahamas, Bahamas! Just det, ögruppen sydöst om Miami där det finns simmande grisar och där det inte helt lyckade försöket med ”Fyre-festival” gjordes. Detta är inte direkt någon nyhet längre, utan smygöppning skedde redan i december förra året. Men tanken var nog att man skulle börja den stora marknadsföringskampanjen i samband med att Netflix släppte säsong 6 av ”Chefs Table” i slutet av februari.

Jag har tänkt skriva om detta länge, men inte riktigt vart säker på vad jag tycker. Jag har inte vart där, på Carna i Nassau alltså och detta är inte en recension av restaurangen. Men känns det inte lite smaklöst? I en lång artikel av Foodandwine.com försöker Dario övertyga läsarna att han valde SBE – som äger nattklubbar och hotell, bland annat SLS Baha Mar, på Bahamas (där Carna skall husera), som partner. Anledningen är för att det var dom som respekterade hans filosofi mest. Jag förstår att detta inte är en ny företeelse, att en känd kock eller matlagare sätter sitt namn på en restaurang. I de flesta fall gör man säkert så gott man kan för att säkerställa att kvalitén är genomgående mycket bra och att service och känsla klingar med samma ton som på originalen.

Men här är händer något annat, det känns som jag blir lite blåst bara av att läsa artikeln. När man besöker Darios ställe i Italien så kan man välja om man vill köpa in på den rödvitrutiga toskanska drömmen eller om man vill tycka att det är en kuliss.
Jag brukar vara ganska skeptisk till såpass lokaltypiska restauranger, men på Antica Macelleria i Panzano tror jag inte att det är ”storytelling” som gör stället så omtyckt.

Jag tror verkligen att Dario har en filosofi som han arbetar efter, och precis som man ser i dokumentären på Netflix, så får säkert Dario sin slaktade gris levererad till butiken där han styckar den. Så det kanske inte är jag som blir blåst utan Dario? Kunde ingen berätta för honom att SBE inte var rätt partner? Åtminstone att Bahamas inte var rätt ställe. Han kommer säkert tjäna massa pengar. Då och då kan han göra sina gästspel, gå ut i restaurangen och skriker ”CARNA”, och alla de amerikanska, ryska och tyska gästerna kan skrika med i kör och applådera. SBE är jätteduktiga och minst sagt framgångsrika, men rätt för Dario, nja det tror jag inte.. Detta är Darios första ställe utanför Italien så varför valde han inte New York eller Chicago där man älskar den här sortens restauranger, där hade han kunnat behålla det anrika i sitt varumärke. På tal om Chicago så är det därifrån en stor del av köttet kommer ifrån som skall serveras på Carna. Tillsammans med kött från Kalifornien, Wagyu från Australien och ytterligare en klass upp, japansk F-1 klassad Wagyu. Känns inte så italienskt helt plötsligt.

Tråkigt

Men man behöver såklart inte hålla sig till samma stil hela tiden, Dario kanske ville förnya sig. Men han säger i intervjun att menyn kommer vara ganska lik den i Panzano, även om en bild dyker upp i texten med en grillad kräfta som exempel på mat som skall serveras på Carna. I dokumentären på Netflix förklarar han att han egentligen inte är kock utan en slaktare som lagar mat, ändå blir han nu krögare på Bahamas. Jag är förvirrad!

Carna blir säkert fantastiskt, fullt med energi, god mat och glada amerikaner som försöker uttala namnen på italienska rätter. Bra service och fler citat från Dante’s gudomliga komedi. Men jag kommer sakna den genuina italienska slaktaren med den typiska toskanska dialekten, för jag tror tyvärr han är ett minne blott..

 

Marcus Tenggren

Följ oss

Var inte blyg, följ oss i sociala medier. Vi älskar att möta nya människor!